Är personval bara en charad?

Bloggvärlden kokar över FRA-lagen som går upp för omröstning den 17 juni. Majoritetens åsikt är glasklar, oavsett blocktillhörighet, rösta NEJ. Vad det gäller riksdagen är dock majoriteten, det borgerliga blocket, tippat att rösta JA.

Detta inlägg berör dock inte FRA-lagen i sig, utan snarare vad som kommit till min kännedom under denna debatt.

Fredrik Federley, ordförande i Centerns ungdomsförbund, är en av de riksdagsledamöter som faktist syns lite i media och ofta vågar säga sin åsikt; något som oavsett partipolitisk tillhörighet måste anses vara hela syftet med det personvals-system som implementerades för några år sedan.

Vi väljare kan ju inte uppmanas att "kryssa för" ett namn på valblanketterna om vi inte vet var dessa personer står, och kryssar vi för ett namn så gör vi det för att vi stödjer just den personen och tror att han eller hon kan framföra just våra åsikter i riksdagen.

Federley har bland annat en egen blogg, och inför omröstningen om FRA-lagen skriver han så här:

Trycket internt i partiet går på två håll. Från medlemmar, mitt hemdistrikt är det tydligt. Rösta NEJ. Min egen övertygelse är detsamma. Mina väljare delar den också. Samtidigt är trycket på oss internt stort.

Detta borde få betydligt större genomslag i bloggosfären än vad det har gjort. Kanske beror det på att FRA-biten tar så oerhört mycket utrymme, men herre gud. Detta indikerar ju att personvalskampanjerna är helt meningslösa. Varför ska vi ha personval om de personer vi väljer inte har rätt till att gå emot sitt eget parti i frågor där de har en egen åsikt?

Om jag röstar på Moderaterna, vilket jag gör och inte skäms för, och väljer att kryssa för en kandidat som har en delvis egen agenda där några punkter går emot partilinjen, punkter jag är samtidigt delar med kandidaten. Ja då förväntar jag mig givetvis att när dessa frågor dyker upp i riksdagen så ska den här kandidaten rösta efter sina åsikter, inte efter vad partiet i övrigt anser vara rätt. Det är ju som sagt hela poängen med personval.

Fredrik Federley säger sig nu vara under en enorm press från sina partikollegor att gå EMOT vad han själv, hans väljare och hans egna CUF-medlemmar tycker. Fredrik, för demokratins skull, inte för FRA-lagen i sig, utan för hela Sveriges skull: rösta för vad DU står för.. det var DET som du blev vald för.

Min egen åsikt i FRA-frågan är egentligen oväsentlig, för det är politiken kring omröstningen jag upprörs över. Därför får ni inte höra vad jag tycker om just lagen i fråga.