Kollar av Silly Season, och då främst för Frölundas skull. Ser att Nisse Ekman är aktuell att komma hem från Ryssland och vill då helst spela för ett lag i en storstad, antingen Stockholm eller Göteborg. Samtidigt menar han på att han har kompisar i Jönköping (HV) och Linköping också och hintar därmed att pengarna kommer styra. Även Schweiz ska vara av intresse, och då är det Lugano eller Bern.
Jag gillar Nisse Ekman, trots att jag är Frölunda-fan och trots att han körde över Lundqvist i slutspelet för några år sedan. Ändå ser jag helst att Frölunda INTE värvar honom. Vi har redan gott om ytterforwards (centrar också för den delen) och behöver inte fler.
Vad som behövs är riktigt bra defensiva backar och en målvakt. Därför är jag mer intresserad av Daniel Tjärnqvist, som efter ett år i Ryssland nu sägs vara på väg hem igen. Som det ser ut nu så är 18-årige Erik Karlsson given som topp 6 back, och det är inte en idealisk situation för ett Guld-aspirerande lag, oavsett hur lovande han är.
Visar inlägg med etikett Elitserien. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Elitserien. Visa alla inlägg
fredag 27 juni 2008
Straka INTE klar för Tjeckien
Nya uppgifter till Kanadensiska TV-kanalen TSN gör dock gällande att Martin Straka inte alls har skrivit på för Plzen i den tjeckiska ligan. Hans agent Rich Winter säger följande:
''Marty has made it clear that he will wait until after July 1 to evaluate all his options and make an informed decision at that time''Marty has made it clear that he will wait until after July 1 to evaluate all his options and make an
informed decision at that time."
Jag fann följande citat mycket intressant för oss svenskar:
''Plzen has made an aggressive offer but it's just one of the offers he will be considering,'' said Winter, who added there was also interest from teams in Russia and Sweden.''Plzen has made an aggressive offer but it's just one of the offers he will be considering,'' said Winter, who added there was also interest from teams in Russia and Sweden.
Vem vet.. han kanske spelar i det HV som så kraftigt decimerats av avhopp till NHL sista tiden och som säkerligen har en del pengar från lönebudgeten att leka med.
måndag 16 juni 2008
Utvandrarna
Vilhelm Moberg skrev boken om Utvandrarna 1949, nu är det dags för ytterligare ett kapitel. NHL drar till sig svenska spelare som honung drar till sig bin och det är väl inte så konstigt; alla ungdomar som spelar hockey drömmer väl om att åka över Atlanten och spela i Nord Amerika?
För några veckor sedan skrev jag om hur dessa spelare är yngre och yngre, till större delen på grund av ändringar i det avtal som skrevs mellan NHL och NHLPA (spelarnas fackförbund) efter lockouten. En annan detalj i detta avtal var att spelare som nått en viss ålder automatiskt är så kallade Free Agents om dom inte skrivit något kontrakt med en NHL-klubb tidigare.
För några veckor sedan skrev jag om hur dessa spelare är yngre och yngre, till större delen på grund av ändringar i det avtal som skrevs mellan NHL och NHLPA (spelarnas fackförbund) efter lockouten. En annan detalj i detta avtal var att spelare som nått en viss ålder automatiskt är så kallade Free Agents om dom inte skrivit något kontrakt med en NHL-klubb tidigare.
Givetvis är det här spelare som Per Ledin och Andreas Jämtin kommer in i bilden. Spelare som för 10 år sen aldrig hade fått chansen i NHL, men ändå anses vara stjärnor i Elitserien.
Utöver att det alltså blivit enklare för NHL-lag att skriva kontrakt med dessa spelare då de inte behöver slösa "draftval" på dem, så är det två ytterligare anledningar till att svenskar blivit ännu mer populära där borta.
1) 30 NHL-lag och lika många AHL-lag måste fyllas med spelare.
2) Ryssar har börjat flytta hem och en del kommer inte ens dit
Nummer två här är den största skillnaden på flera år. Helt plötsligt kan ryska ligan mäta sig med NHL vad det gäller ekonomisk ersättning till spelarna; spelare som traditionellt haft svårt med det engelska språket (Evgeni Malkin för att bara nämna en) och som antagligen hellre spelat hemma i Ryssland, men pengarna lockade i Nord Amerika. Nu är Ryssland inte längre "den där grå hålan österut", utan kan allt mer mäta sig med väst vad det gäller lyx och underhållning.
Till spelare som de senaste åren tjänar lika mycket i Ryssland som de gjorde i NHL, och i vissa fall mer, tillhör Alexei Morozov (ni kanske minns Douglas Murray's tackling på honom i VM), Rostislav Klesla, Oleg Tverdovsky, Danny Markov, Alexander Kharitonov, och många fler.
Svenskar har traditionellt sett ner på den ryska ligan, men detta är en bild som visserligen ändrats de senaste åren (se Andreas Johansson, Tony Mårtensson och Mattias Weinhandl till exempel). Att svenskar fortfarande hellre spelar i NHL råder dock ingen tvekan om och vi är en tacksam grupp att locka över för lagen på andra sidan Atlanten. Engelskan är inget problem och Elitserien håller motsvarande AHL-klass, vilket gör våra snittspelare till bra "depth-players" och våra stjärnor tar lätt steget in som ordinarie.
Som jag alltså sagt förut.. Välkommen till den nya (tunnare) Elitserien. Bara att hålla med Hans Abrahamsson, Elitserien blir allt mer profil-lös.
Nummer två här är den största skillnaden på flera år. Helt plötsligt kan ryska ligan mäta sig med NHL vad det gäller ekonomisk ersättning till spelarna; spelare som traditionellt haft svårt med det engelska språket (Evgeni Malkin för att bara nämna en) och som antagligen hellre spelat hemma i Ryssland, men pengarna lockade i Nord Amerika. Nu är Ryssland inte längre "den där grå hålan österut", utan kan allt mer mäta sig med väst vad det gäller lyx och underhållning.
Till spelare som de senaste åren tjänar lika mycket i Ryssland som de gjorde i NHL, och i vissa fall mer, tillhör Alexei Morozov (ni kanske minns Douglas Murray's tackling på honom i VM), Rostislav Klesla, Oleg Tverdovsky, Danny Markov, Alexander Kharitonov, och många fler.
Svenskar har traditionellt sett ner på den ryska ligan, men detta är en bild som visserligen ändrats de senaste åren (se Andreas Johansson, Tony Mårtensson och Mattias Weinhandl till exempel). Att svenskar fortfarande hellre spelar i NHL råder dock ingen tvekan om och vi är en tacksam grupp att locka över för lagen på andra sidan Atlanten. Engelskan är inget problem och Elitserien håller motsvarande AHL-klass, vilket gör våra snittspelare till bra "depth-players" och våra stjärnor tar lätt steget in som ordinarie.
Som jag alltså sagt förut.. Välkommen till den nya (tunnare) Elitserien. Bara att hålla med Hans Abrahamsson, Elitserien blir allt mer profil-lös.
Etiketter:
Andreas Jämtin,
Elitserien,
Hockey,
NHL,
Per Ledin
onsdag 4 juni 2008
Välkommen till nya Elitserien
Jag har nämnt sport förut i samband med min beklagan över Aftonbladets artikel om hur SVT "portas från EM", men har inte skrivit något som direkt har med sport att göra. Jag råkar dock vara väldigt hockeyintresserad, men till skillnad från vad som känns om majoriteten av hockeyintresserade runt om i Sverige så är jag också införstådd med hur hockeyvärlden ser ut och är därmed realist. Så här i NHL-slutspspels tider kan det kanske vara läge att diskutera lite om varför unga spelare flyr Elitserien för Nord Amerika allt oftare.
Det klagas väldigt mycket på lag som HV, Färjestad, Linköping, Frölunda och Timrå. Att dom hellre satsar på "dyra utlänningar" och "gamla spelare" än att ge sina ungdomar och juniorer chansen att spela.
Problemet är dock idag att NHL och dess spelarfack, NHLPA, för två år sedan skrev ett nytt avtal med varandra efter en lockout-säsong (som gynnade oss Elitserie-tittare). Detta avtal gjorde några avsevärda ändringar i hur spelare måste kontrakteras av NHL-lag efter att dom "tingats" i den årliga draften där unga spelare upp till 20 år väljs baserat på hur tabellen såg föregående år.
FÖRE LOCKOUTEN
Innan detta avtal valdes spelare av lagen, som sedan hade första tjing på att skriva kontrakt med spelaren. Denna första tjing hade dom i två år för spelare från de nordamerikanska ligorna, sedan blev spelarna så kallade unrestricted free agents, det vill säga dom hade rätt att förhandla med samtliga lag i NHL. För alla andra ligor, Elitserien, SM-Liiga, Ryska ligan osv, behöll dock lagen förhandlingsrättigheterna så länge de ville, något som regulerades av att NHL-lag inte fick ha fler än 50 "rättigheter".
Grundtanken här var att spelare i de Nord Amerikanska juniorligorna inte skulle ha någonstans att spela om ett NHL-lag inte ville skriva kontrakt med dom, eftersom juniorligorna har en 20-årsgräns. Med andra ord kunde en duktig före detta junior "tvingas" att skriva på ett icke marknadsvärdigt kontrakt eller stå i en situation där han inte fick spela i NHL. Skillnaden med Europeerna var att en icke "signad" Europe kan/kunde fortsätta spela i sitt Elitserielag även efter 20-årsgränsen.
EFTER LOCKOUTEN
Det avtal som skrevs under efter lockouten 2004-2005 ändrade reglerna för de icke Nord-Amerikanska ligorna så att även Europeiska spelares rättigheter hölls av lagen i två år (eller fram tills att de fyllde 20.
Tyvärr har detta haft en negativ påverkan på Elitserien i och med att NHL-klubbarna skyndar sig att skriva kontrakt med ALLA spelare dom väljer så att dom inte ska riskera att tappa deras rättigheter _om_ dom blir bra spelare. För egentligen är det väldigt svårt att bedöma hur bra en 18-åring faktist blir.
Detta innebär i sin tur att unga spelare åker över allt tidigare till NHL, spelar i AHL (farmarligan) istället för att utvecklas i Elitserien som exempelvis Henrik Zetterberg eller Peter Forsberg. NHL-lagen vågar helt enkelt inte chansa på att ett av deras draftval glider dom ur händerna och blir en stjärna.
DAGENS REALITET
Vi ser som sagt allt fler unga spelare som skriver kontrakt med NHL-lagen. Dessa kontrakt är idag på tre år, men ytterst få spelare är vid 18 års ålder mogna att åka över. Därför "lånas" spelarna ut till ett Elitserielag under ett av dessa två år, bara för att åka över sitt andra kontraktsår.
Frågan är då, hur mycket "extra" bidrar dessa unga spelare med till ett Elitserielag? Förr om åren var det först vid 20-21 års ålder som en spelare började tillföra något. Dragkedjan i Frölunda till exempel, slog igenom först vid 21 års ålder (2001-2002). De gavs chansen redan året innan, men delade då tiden med juniorhockey och även Allsvensk hockey.
Men hade det varit någon mening med att ge dom chansen året innan genombrottet om man visste att nästa år kommer dom inte vara kvar?
Summan är alltså, ska Elitserielagen verkligen SATSA på unga spelare, om dom aldrig får se spelarna blomma ut?
Timrå kommer med största sannolikhet få låna Dennis Persson från Buffalo nästa säsong. En 19-årig back som knappt spelat i Elitserien (30 matcher på bänken med enstaka inhopp för Djurgården). Frölunda kommer att låna Lars Eller, dansk landslagsman men endast 19 år, från St. Louis nästa säsong. Eller kommer möjligtvis få spela ytter (han är naturlig center) i fjärdekedjan och konkurrera med en spelare som med största sannolikhet kommer vara Frölunda trogen i flera år framöver.
På vilket sätt gynnar dessa utlåningar Elitserielagen då?
Nåja.. only time will tell. Personligen är jag mycket skeptisk, och det är inte bara en kliché. Jag är rädd att inte bara drabbas nivån av hockey i Elitserien, jag ser även en trend av underutvecklade spelare som åker över till NHL för tidigt, hamnar i farmen, pallar inte trycket och återvänder till Sverige med brutet självförtroende. Titta på Johan Ryno till exempel, som inte alls klarade att slåss om en plats i Detroits farmarlag. Han ansågs vara en av Sveriges mest lovande talanger, men nu platsar han inte i Elitserien, utan har skrivit på för Allsvenska AIK.
Silly season
Det klagas väldigt mycket på lag som HV, Färjestad, Linköping, Frölunda och Timrå. Att dom hellre satsar på "dyra utlänningar" och "gamla spelare" än att ge sina ungdomar och juniorer chansen att spela.
Problemet är dock idag att NHL och dess spelarfack, NHLPA, för två år sedan skrev ett nytt avtal med varandra efter en lockout-säsong (som gynnade oss Elitserie-tittare). Detta avtal gjorde några avsevärda ändringar i hur spelare måste kontrakteras av NHL-lag efter att dom "tingats" i den årliga draften där unga spelare upp till 20 år väljs baserat på hur tabellen såg föregående år.
FÖRE LOCKOUTEN
Innan detta avtal valdes spelare av lagen, som sedan hade första tjing på att skriva kontrakt med spelaren. Denna första tjing hade dom i två år för spelare från de nordamerikanska ligorna, sedan blev spelarna så kallade unrestricted free agents, det vill säga dom hade rätt att förhandla med samtliga lag i NHL. För alla andra ligor, Elitserien, SM-Liiga, Ryska ligan osv, behöll dock lagen förhandlingsrättigheterna så länge de ville, något som regulerades av att NHL-lag inte fick ha fler än 50 "rättigheter".
Grundtanken här var att spelare i de Nord Amerikanska juniorligorna inte skulle ha någonstans att spela om ett NHL-lag inte ville skriva kontrakt med dom, eftersom juniorligorna har en 20-årsgräns. Med andra ord kunde en duktig före detta junior "tvingas" att skriva på ett icke marknadsvärdigt kontrakt eller stå i en situation där han inte fick spela i NHL. Skillnaden med Europeerna var att en icke "signad" Europe kan/kunde fortsätta spela i sitt Elitserielag även efter 20-årsgränsen.
EFTER LOCKOUTEN
Det avtal som skrevs under efter lockouten 2004-2005 ändrade reglerna för de icke Nord-Amerikanska ligorna så att även Europeiska spelares rättigheter hölls av lagen i två år (eller fram tills att de fyllde 20.
Tyvärr har detta haft en negativ påverkan på Elitserien i och med att NHL-klubbarna skyndar sig att skriva kontrakt med ALLA spelare dom väljer så att dom inte ska riskera att tappa deras rättigheter _om_ dom blir bra spelare. För egentligen är det väldigt svårt att bedöma hur bra en 18-åring faktist blir.
Detta innebär i sin tur att unga spelare åker över allt tidigare till NHL, spelar i AHL (farmarligan) istället för att utvecklas i Elitserien som exempelvis Henrik Zetterberg eller Peter Forsberg. NHL-lagen vågar helt enkelt inte chansa på att ett av deras draftval glider dom ur händerna och blir en stjärna.
DAGENS REALITET
Vi ser som sagt allt fler unga spelare som skriver kontrakt med NHL-lagen. Dessa kontrakt är idag på tre år, men ytterst få spelare är vid 18 års ålder mogna att åka över. Därför "lånas" spelarna ut till ett Elitserielag under ett av dessa två år, bara för att åka över sitt andra kontraktsår.
Frågan är då, hur mycket "extra" bidrar dessa unga spelare med till ett Elitserielag? Förr om åren var det först vid 20-21 års ålder som en spelare började tillföra något. Dragkedjan i Frölunda till exempel, slog igenom först vid 21 års ålder (2001-2002). De gavs chansen redan året innan, men delade då tiden med juniorhockey och även Allsvensk hockey.
Men hade det varit någon mening med att ge dom chansen året innan genombrottet om man visste att nästa år kommer dom inte vara kvar?
Summan är alltså, ska Elitserielagen verkligen SATSA på unga spelare, om dom aldrig får se spelarna blomma ut?
Timrå kommer med största sannolikhet få låna Dennis Persson från Buffalo nästa säsong. En 19-årig back som knappt spelat i Elitserien (30 matcher på bänken med enstaka inhopp för Djurgården). Frölunda kommer att låna Lars Eller, dansk landslagsman men endast 19 år, från St. Louis nästa säsong. Eller kommer möjligtvis få spela ytter (han är naturlig center) i fjärdekedjan och konkurrera med en spelare som med största sannolikhet kommer vara Frölunda trogen i flera år framöver.
På vilket sätt gynnar dessa utlåningar Elitserielagen då?
Nåja.. only time will tell. Personligen är jag mycket skeptisk, och det är inte bara en kliché. Jag är rädd att inte bara drabbas nivån av hockey i Elitserien, jag ser även en trend av underutvecklade spelare som åker över till NHL för tidigt, hamnar i farmen, pallar inte trycket och återvänder till Sverige med brutet självförtroende. Titta på Johan Ryno till exempel, som inte alls klarade att slåss om en plats i Detroits farmarlag. Han ansågs vara en av Sveriges mest lovande talanger, men nu platsar han inte i Elitserien, utan har skrivit på för Allsvenska AIK.
Silly season
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)